När idéer fortplantas

Matt Ridley talar på TED

Tänk att man kan klämma in så mycket på 16 minuter och 39 sekunder?

None of those things happened

Störtskönt intro om hur vi som ras ständigt fruktar allt det elände som väntar runt hörnet. Men sen inte händer. Visst är vår värld långt ifrån perfekt med svält, fattigdom, krig och elände men allt vi fruktar händer inte. Samtidigt händer väldigt mycket som är fantastiskt. Och kraften som driver denna utveckling är vår sätt att skapa gemensamt.

Tools changed slower than skeleton in those days

Kumulativ teknik är intressant. Ett föremål är skapat av flera material och bygger på flera idéer. Våra vardagsföremål idag är inte tillverkade av en person och det anser Matt Ridley är nyckeln till vår framgång.

För om en person skulle göra allt ifrån att ta fram och förädla råmaterial till design, prototyp, produktion och distribution så skulle vi nog fortfarande ha stenar som verktyg.

Vi behöver ett utbyte av idéer likväl som produkter och tjänster för att kunna ha kommit till den nivå av välstånd vi har i vår värld.

Som lärare tänker jag direkt på social kognitivt lärande och kollaborativ intelligens. Och då menar jag inte bara med mina elever i åtanke utan även för lärarkåren. I vårt sociala internets tidsålder inbillar jag mig att vi kan bli än bättre lärare. Mer dialog, mer utbyte och mer samarbete. No man’s an island, eller?

the answer came from David Ricardo in 1817

Adam takes 4 hours to make a spear and 3 hours to make an axe ( 4 + 3 )

Oz takes 1 hour to make a spear and 2 hours to make an axe ( 1 + 2 )

He doesn’t need Adam

Oz borde göra allt, både spjut och yxor. Men det är inte det bästa alternativet. Visst att du är duktig på det du gör och det blir kanske inte bättre om någon annan gör det, men vår ras styrka är samarbete och utbyte.

Kanske inte helt uppenbart, men Adam och Oz kan båda göra en vinst. Om Oz gör två spjut och Adam gör två yxor, och sedan byter de så har de båda sparat en timmes arbete. Och det är utveckling, att spara tid. Jag gör inte allt jobb utan andra gör jobb för mig.

Och här går Matt Ridley in på en av sina huvudtankar. Stenyxan gjordes av personen för sig själv. Musen tillverkades av mängder av människor för mig. En annan bra video som kort illustrerar denna idé är infogat här nedan.

We’re all kings now

Specialisering och utbyte gör oss effektivare. Om man skär av någon från detta så kommer deras utveckling att inte bara stanna upp utan gå bakåt. Matt Ridley tar Tasmanien som exempel. För 10.000 år sedan när havsnivån steg och Tasmanien blev en ö så kunde inte civilisationen där upprätthålla alla specialiseringar för man var för få.

We all know little bits, but none of us the knows the whole.

What we’ve done in human society through exchange and spezialisation is we’ve created the ability to do things we don’t even understand.

Hur kan man göra riktig matte kul och mer tillgänglig?

Har nyligen tittat på Conrad Wolfram som gav talet Teaching kids real math with computers på TED i Oxford i somras. Jag tycker om tal som detta där man ifrågasätter, vänder och vrider på en metod samhället har och som ser ut på ett sätt bara för att den alltid gjort det. Tekniken springer iväg och metoderna halkar efter.

Matematik är ett av de (om inte det?) äldsta ämnen vi har. Conrad frågar ”Vad är matematik?” och ger fyra steg:

1. Ställ rätt fråga
2. Verkliga världen -> matematisk formulering
3. Beräkning
4. Matematisk formulering -> Verkliga världen (verifiering)

Jag håller med om stegen och vill du få dem mer utförligt förklarat så se videon.

Om matematiken nu har dessa fyra steg så undrar han varför vi lägger i princip all vår tid på att lära ut steg 3 till våra elever. Och jag undrar samma sak.

Today: 106 lifetimes learning hand-calculating

Elever spenderar enormt mycket tid i vårt utbildningssystem med att lära sig maskineriet inne i matematiken, själva beräknandet, som en dator är så väldigt mycket duktigare på. Vi gör det för hand med papper och penna för det var det som fanns när matematiken uppfanns. Och det faktum att vi fokuserar på beräkningsfärdigheten gör att vissa matematiska koncept hamnar långt ner på prioriteringslistan för de är svåra att beräkna. Koncepten är inte komplicerade, men beräkningarna är det. Så därför väntar vi.

Exempel. Min 10-åriga son tycker väldigt mycket om spelet League of Legends och det gör jag med. En mekanik som finns där (och i många andra spel) är critical damage och critical chance. Mekaniken bygger på procenträkning vilket inte ingår i svensk skola i fyran, men sonen förstår konceptet mycket väl ändå.

Själva beräkningarna kan han däremot inte klara av för hand, men konceptet går hem, och då kliar det i mina fingrar. Jag vill glutta på dörren in till en värld av matematik som han vill utforska men inte ”får” (eller kan) i skolan. Hade han fått det hade han med stor sannolikhet haft ett mycket större intresse för matematik. Ingenjörskonst hade blivit ett begrepp han redan vid sin unga ålder kunde börja förstå.

Vill vi att fler ska bli duktiga på matematik? Vill vi att fler ska bli intresserade av matematik? Stora pengar läggs på att väcka intresse för teknik och få tjejer att välja tekniska utbildningar. Jag tror att en enkel strategi är att göra matematiken mer tillgänglig tidig. Conrad har nog inte helt fel…

Detta gäller inte bara för matte

Jag har länge gått i tankarna om hur man ska reformera skolan för att göra den bättre. Stackars obotliga optimeraren/entreprenören Niklas kan inte få tankarna och idéerna att sluta växa. Intryck kommer överallt ifrån.

Någon dag ska jag skriva ett inlägg om mina galna planer på hur (gymnasie)skolan ska totalrenoveras, men idag blir det bara ett litet smakprov för att inspirera alla mattelärare. Ni som inte undervisar matte ska titta ändå, för under denna Dan Meyers tankar och idéer ligger ett härligt sorts tänk som jag tror vi alla drar nytta av att ta till oss.

Först video ”Dan Meyer: Math class needs a makeover”

När jag tittat på videon för tjugotredje gången var jag tvungen att googla honom. Hittade hans blogg dy/dan och ojojoj vad mycket kul jag hittade där. Väldigt mycket. Detta är bara några russin ur kakan 🙂

Först en parentes. På tal om vad som är fel med skolan. Läs detta inlägg om hur elever ser på matte. Jag tror väldigt många elever ser på all skolundervisning på det sättet tyvärr. Eller vad tror du? Kan man applicera Dans tankar i detta inlägg på all undervisning för att göra den bättre? Det tror jag.

My students give math a wide berth. They treat math like it’s some kind of injured wolverine. Like, if you treat it just-so, if you come to class every day, keep your eyes low, and write your name neatly at the top of your homework, then it might let you sneak past it for a C-. If you attempt to engage the wolverine, though, it might kill you. Down that road lies pain, brother.

Nu russinen 🙂

Linear Fun #2: Stacking Cups är ju något man måste göra med eleverna. Massor med kul och äkta härlig problemlösning så som de ska vara: utmanande på ett sätt så den kryper under huden så man inte kan släppa den utan måste klura pilla och lösa. Mums!

Sen den absolut bästa och smaskigaste: How I Met Your Mother. Han sitter alltså och tittar på TV och blir inspirerad till en mattelektion som beskrivs i inlägget. Helt underbart! 😀

Det hela handlar alltså om att en tjej som är lite knäpp behöver vara lite snygg för att väga upp det. Är hon väldigt knäpp behöver hon vara väldigt snygg för att väga upp det. Helst ska en tjej vara lite knäpp och väldigt snygg och därmed hamna ”över linjen”. Dan skapar sedan en hel lektion kring detta med påhittade före-detta flickvänner som eleverna får räkna på. Suveränt!

Undervisning som handlar om problemlösning skall börja i det intuitiva samtalet och sedan kliva över in i det språk/verktyg som behövs för att ta sitt problemlösande till en högre nivå. Detta ska jag ta med mig till min undervisning nästa läsår.