Framtidsvisioner

Filmklipp med framtidsvisioner kan vara inspirerande och väcka eftertanke. Jag minns Microsofts vision av framtidens ökade produktivitet med bättre verktyg som de visade upp i detta 5-minutersklipp i april 2009. Sevärt.

Detta var alltså för nästan två år sedan och det är mycket touch, många olika enheter som användaren använder för att arbeta med samma information. Det är väl åt det hållet vi är på väg?

För en vecka sen släppte Corning, ett glasföretag, det här klippet med sin framtidsvision.

Ännu läckrare än Microsofts klipp (tycker jag) samtidigt som det finns många likheter. Här är det mindre fokus på olika enheter utan snarare att allt runt omkring oss kan bära information och kommunikationsverktyg. För den som vill läsa mer om detta, så kallas det ubiquitos computing. Ett begrepp som funnits med länge.

Idén att allt vävs samman och att individer kan nå information och kan kommunicera via flera medel handlar väl i grund och botten om att vi vill lätt kunna använda de digitala verktyg vi idag är mer och mer vana att omringas med. Det är inte plattformen vi arbetar på eller verktyget vi arbetar med som är det viktiga. Det är funktionen eller upplevelsen som vi är ute efter.

Idag är det självklart att man kan skicka och ta emot e-post både i telefonen och på datorn. Varför inte i TVn, på köksbordet eller badrumsspegeln?

Samtidigt så saknar jag flera saker i dessa framtidsvisioner. Kommer vi i framtiden verkligen åka bil som kvinnan i Cornings video? Miljötänk kommer förhoppningsvis vara än mer påtagligt i framtiden.

Och förra årets stora hit, Kinect från Microsoft, kommer lära oss mycket om interaktion med gester och rörelser de kommande åren. Allt kanske inte kommer vara touch?

Slutligen måste jag säga något om skolutveckling kopplat till detta. Min förhoppning är väl att även i skolans värld kommer vardagen bli mindre uppdelad och mer sammanvävd. Precis som våra tekniska visioner talar för att det är informationen, kommunikationen och upplevelsen som är det viktiga och inte verktyget eller plattformen så hoppas jag skolan kan se det på samma sätt. Att skolan inte sitter fast i gamla mönster där industrimodellen med årskurser, 40-minuterslektioner, en lärobok per kurs, en kurs per lärare och en kurs per lektion ska regera. Skolan är så oerhört uppdelad och långt ifrån visionen av att allt är sammanvävt så som Corning visar upp det. Kan vi skapa en sömlös skola?

Jag hoppas det.

De bästa nördarna från 2010

Inför varje årsskifte så skrivs det mängder av topplistor där det bästa och sämsta inom alla områden lyfts. Sist jag bloggade om topplistor så vart det kanske inte ett så roligt inlägg. Den här gången gör vi annorlunda. Jag utgår ifrån en favorit, The Top 25 Nerds Of The Year (Techland), som jag skriver lite mer om. Hoppas du kan inspireras av denna sköna samling nördar. Enjoy!

Vi börjar med en av mina favoriter, 7-åriga Katie Goldman som gillar Star Wars.

Katie Goldman

När Katie en dag kommer hem från skolan och berättar att hon inte vill ha med sin Star Wars-flaska till skolan utan en rosa flaska istället undrar hennes mamma vad som är fel. Till slut får hon ur sin dotter problemet. Hon är retad på skolan för att hon gillar Star Wars som bara är för pojkar.

The first grade boys are teasing me at lunch because I have a Star Wars water bottle. They say it’s only for boys. Every day they make fun of me for drinking out of it. I want them to stop, so I’ll just bring a pink water bottle.

Mamman sträcker sig ut via Internet i sin blogg för att få stöd. Och när man ber nördar att hjälpa en av sina egna så händer det grejer. Mycket uppmärksamhet och mycket hände och allt så hjärtevärmande. TheForce.net postar flera gånger bla att Young Girls Can Like Star Wars Too, CNN hänger på och självaste @starwars twittrar. Detta och mycket mer. Men inte bara kommentarer och uppmärksamhet. Star Wars-leksaker och memorabilia skickas hem till lilla Katie ifrån många som vill visa sitt stöd. Till slut bloggar mamman ett till inlägg Adopted by the Geeks and Nerds. Är du inte rörd så är du inte nörd.

En helt underbar berättelse tycker jag själv. I samband med att vi hyllar Katie vill jag även lyfta hatten för den person som författade in Ahsoka i TV-serien Star Wars The Clone Wars (jag har inte lyckats luska fram namnet men så snart jag gjort det så bloggar jag det). För de som inte vet så har Anakin en lärling i den här TV-serien och denne är en tjej. Och så klart så är det en tjej, Ashley Eckstein (t.v.), som är rösten till Ahsoka. Även henne nämner vi. Inte bara för att hon skickade en massa tjej-Star Wars-grejer till Katie utan för att vi är glada att små tjejer inte bara har Snövit att se upp till utan stentuffingar som Ahsoka.

Jag kan nog skriva hur mycket mer som helst om Katie, nördar, tjejer och Star Wars men vi lämnar denna rubrik med länken till A Look Back: Some Favorites of 2010 från starwars.com där de topplistar händelser ifrån förra året. Katie är så klart med.

Felisa Wolfe-Simon

Vi fortsätter listan med ytterligare en tjej men inte bara för det, utan för hennes titel som mikrobgeobiolog och biogeokemist på NASA samt för hennes bedrift: Felisa Wolfe-Simon kunde berätta för världen att hon och hennes team på NASA upptäckt en ny mikrob som lever på arsenik. Detta ämne som är giftigt för de flesta livsformer lever mikroben inte bara på utan använder som del i sina interna proteiner och DNA.

Vetenskapsmän ser detta som en stor upptäckt eftersom det nu är bevisat att liv kan klara sig i annars omöjliga livsförhållanden. Ännu större är just att denna livsform bygger på andra grundämnen vilket varit något som science fiction författare länge skrivit om men som bara varit teori. Nu är det bevisat möjligt.

Ok Go

För medel-Svensson är väl de fyra killarna i Ok Go inte mkt mer än de som gjorde musikvideon med löpband som Comhem har med i sin roliga reklam. De är mer än så. The Webby Awards förärade gruppen för sitt

genius approach to the viral video

och det är just blandningen av kreativitet och distribution som gör dem till det de är. Ett exempel för alla andra som ser Internet för möjligheten att sprida helt nya saker på helt nya sätt och att konst kan vara så mycket mer i vår digitala värld, som Dance With Your City. Ok Go får vara med på listan som en representant för det virala, det roliga och det kreativa som vi sett mycket av förra året.

Damon Lindelof och Carlton Cuse

Serien som tog världen med storm och höll ut med sina mysterier i hela sex säsonger. ABC måste varit nöjda med Lost som fick så bra betyg, horder av fans och toppade listor men framförallt öppnade upp och gjorde sci-fi mythos till något för alla. Det mystiska, onaturliga och främmande diskuterades av alla under sista säsongen av Lost på sätt som aldrig gjorts innan. Ingen enkel grej. Hatten av till skaparna Damon och Carlton.

Själv ser jag Lost som serien som tog vid och fortsatte det X-Files började med. En modern version som tilltalade en bredare publik. En tradition som sedan fortsatt med serier som Heroes, Flash Forward, Fringe och The Event. Sistnämnda har sänts av SVT under hösten och har varit ett rent nöje att se.

Robert Kirkman

Nästa man på tur när man är inne på TV blir så klart Robert Kirkman, skaparen av zombieserietidningen The Walking Dead som förra året blev hyllad TV-serie. TV-serien blev lovad en säsong två innan första var avklarad och alla vi fans jublade så klart!

(Liten parentes får bli att nämna Invincible som är Kirkmans andra stora serietidning hos Image där en Superman-berättelsen får en helt ny version som man bara älskar. Läs den!)

Men Robert Kirkman lutar sig inte tillbaka utan använder sin framgång för att hjälpa andras karriärer i serietidningsbranschen att blomma. Förra året bildade han Skybound som en del av Image Comics där nya kreatörer kan producera under Kirkmans vingar. Han har hållt talangjakter online för att leta nykomlingar och projektet fortsätter som en sorts “boot camp” för att skapa serietidningsframgång. Helt underbart.

Joseph Gordon-Levitt

Killen känner väl alla igen ifrån Tredje Klotet från Solen och 10 Orsaker att hata dig, men här är en skådis som har gjort något mer och för oss som gillar ny media är det här helt rätt. För fem år sedan startade Joseph Gordon-Levitt hitRECord.org som är ett öppet kollaborativt produktionsföretag online. Sen dess har det blommat upp till mer än 10 000 deltagande kreatörer som skapar kortfilmer, musik, konst och berättelser tillsammans. I år har deras kortfilmer visas på filmfestivaler och hyllats.

Stick över till sajten och kolla in välkomstvideon så förstår du varför detta förtjänar att nämnas på en topplista.

Och just det. Joseph Gordon-Levitt var med i Inception förra året. Bra film.

Jim Parsons

När vi pratar nördar och skådisar så måste Jim Parsons vara med. Alla älskar den socialt blinde Dr. Sheldon Cooper i The Big Bang Theory som han spelar. Han fångar über-nörden med torr humor och allt annat som bara är så perfekt. Och folk älskar honom trots alla hans fel, brister och konstigheter. Eller det kanske är därför han är älskad?

Parsons fick en belöning i formen av en Best Actor på Emmy-galan förra året och det var han väl förtjänt. En av många som lyckats göra nörden älskad och uppskattad av alla. Fortsätt med det!

Edgar Wright

Vi kan inte lämna filmvärlden riktigt än. Den geniala serietidningen Scott Pilgrim av Brian Lee O’Malley fick liv på stora duken förra året. Regissören Edgar Wright, mannen bakom de helt underbara Hot Fuzz och Shaun of the Dead,  producerade en av förra årets största bioupplevelser med filmen Scott Pilgrim vs. The World.

Michael Cera är som gjord för rollen som Scott och Mary Elizabeth Winstead som Ramona uppskattades av kritiker likväl som nördar. Även om filmen levde upp till O’Malleys briljanta orginal så sålde inte filmen särskilt bra. Istället för att luta sig tillbaks så ger sig Wright ut på en turné med filmen i hand för han vägrar se filmen misslyckas. Nobelt, starkt och kanske lite ovanligt för en Hollywood-regissör. Det gav resultat. Veckan filmen släpptes på DVD tog den topp-plats.

Mark Zuckerberg

Förhoppningsvis är detta inte en doldis på samma sätt som vissa än så länge i listan varit. Mark Zuckerberg är mannen bakom Facebook. Den sociala platformen som 2010 blev 500 miljoner användare stor och är den största av sitt slag. Inte bara att Facebook blev stort förra året, plattformen har vävts in i tusentals sajter världen över på ett sätt som gör att hela webben har socialiserats. Facebook inte bara spås leva vidare och väl utan många tror det kommer fortsätta vara en central del av hur vi ser på och hur vi använder webben.

TIME gav honom titeln 2010 Person of the Year. Nuff said?

Steve Jobs

Nästa man på listan är giganternas gigant som tävlar i en klass för sig. Oavsett om du är Apple-frälst eller inte så måste man erkänna hans framgångar. Han förändrar hela industrin och världen. Alla företag vill göra appar till iPad som många kallade flopp. Jobs bryr sig inte. Första månaden såldes 1 miljon enheter och vi ser otaliga antal företag göra kopior. Apple har ett hårt grepp om tech-industrin och inget tycks sia om att det ska lättas. Även om iPhone 4 kanske var ett litet dipp så står Job säkert och vi ser med spänning fram emot hur han och Apple kommer förändra världen 2011.

Elon Musk

Sydafrikanska Elon Musk, en Tony Stark på riktigt, har en resumé som heter duga. Han var grundare till internettjänsterna Zip2 och PayPal. Sedan gick han vidare med elbilsföretaget Tesla Motors och rymdtransportföretaget Space X. Han ligger även bakom miljövänliga teknikframsteg som den första högpresterande elsportbilen och nya lågprisraketer. Den första av dessa skickades upp av NASA i september 2009.

Musk arbetar med att förändra vårt energiförbrukande genom företaget SolarCity. Alla de drabbade i staden Coden i Alabama, ett område som förstördes inte bara av orkanen Katarina utan även av BPs oljekatastrof, får sin elenergi tack vare SolarCitys elkraftsgeneratorer som drivs av solen.

Shai Agassi

Världen tycks vara obotligt beroende av fossila bränslen. Detta är något som Shai Agassi arbetar på att ändra genom sitt företag Better Place. Agassis arbete ska se till att det finns elektriska bilar, batterier och stationer som gör det möjligt att sluta använda bensin. Dessutom ska det finnas en affärsmodell som gör det möjligt att ha råd med de annars dyra batterierna. Just nu testas tekniken i Japan där elenergi-affärsmodellen från Better Place driver taxiverksamhet. Men målet för Agassi är att ta med modellen i full skala till sitt hemland Israel år 2011.

Om USA säger Agassi

You’re going to end up buying electric cars made in China, powered by batteries made in Japan

We’re not falling behind—we’ve already fallen behind

Jag undrar vad Sveriges infrastrukturminister säger…

Bill Gross

Bill Gross får bli den siste teknik-miljö-entreprenören på listan. Han utvecklade ett intelligent program som ser till att ett system av speglar ständigt hålls i den perfekta vinkeln mot solen för att maximera solkraften som driver ångan i en elturbin.

Gross driver företaget eSolar och tror som många andra att det går förändra på hur vi ser energiförbrukning.

Alex Kipman

Vi avslutar listan med Microsofts hjälte från 2010. Mannen som är visionären bakom Kinect från dess första dagar som Project Natal. Alex Kipman är Director of Incubation på Microsoft och får mycket av äran för denna framgång som det är för Microsoft. Kinecten sålde 1 miljon enheter på bara 10 dagar! Den är mer än en rörelse-sensor-plugin till din X-box. Den har börjat öppna en dörr in till helt nya möjligheter i människa-dator-interaktion.

Internet svämmar över av alla videos, experiment, artiklar, open-source kod, idéer, diskussioner och mer. Kinecten förtjänar hyllas och Kipman med den. Vi får nog blogga mer om denna roliga pryl längre fram…

Kipman själv säger att detta är början på en ny era och vi är många som tror han har helt rätt. Spännande!

När idéer fortplantas

Matt Ridley talar på TED

Tänk att man kan klämma in så mycket på 16 minuter och 39 sekunder?

None of those things happened

Störtskönt intro om hur vi som ras ständigt fruktar allt det elände som väntar runt hörnet. Men sen inte händer. Visst är vår värld långt ifrån perfekt med svält, fattigdom, krig och elände men allt vi fruktar händer inte. Samtidigt händer väldigt mycket som är fantastiskt. Och kraften som driver denna utveckling är vår sätt att skapa gemensamt.

Tools changed slower than skeleton in those days

Kumulativ teknik är intressant. Ett föremål är skapat av flera material och bygger på flera idéer. Våra vardagsföremål idag är inte tillverkade av en person och det anser Matt Ridley är nyckeln till vår framgång.

För om en person skulle göra allt ifrån att ta fram och förädla råmaterial till design, prototyp, produktion och distribution så skulle vi nog fortfarande ha stenar som verktyg.

Vi behöver ett utbyte av idéer likväl som produkter och tjänster för att kunna ha kommit till den nivå av välstånd vi har i vår värld.

Som lärare tänker jag direkt på social kognitivt lärande och kollaborativ intelligens. Och då menar jag inte bara med mina elever i åtanke utan även för lärarkåren. I vårt sociala internets tidsålder inbillar jag mig att vi kan bli än bättre lärare. Mer dialog, mer utbyte och mer samarbete. No man’s an island, eller?

the answer came from David Ricardo in 1817

Adam takes 4 hours to make a spear and 3 hours to make an axe ( 4 + 3 )

Oz takes 1 hour to make a spear and 2 hours to make an axe ( 1 + 2 )

He doesn’t need Adam

Oz borde göra allt, både spjut och yxor. Men det är inte det bästa alternativet. Visst att du är duktig på det du gör och det blir kanske inte bättre om någon annan gör det, men vår ras styrka är samarbete och utbyte.

Kanske inte helt uppenbart, men Adam och Oz kan båda göra en vinst. Om Oz gör två spjut och Adam gör två yxor, och sedan byter de så har de båda sparat en timmes arbete. Och det är utveckling, att spara tid. Jag gör inte allt jobb utan andra gör jobb för mig.

Och här går Matt Ridley in på en av sina huvudtankar. Stenyxan gjordes av personen för sig själv. Musen tillverkades av mängder av människor för mig. En annan bra video som kort illustrerar denna idé är infogat här nedan.

We’re all kings now

Specialisering och utbyte gör oss effektivare. Om man skär av någon från detta så kommer deras utveckling att inte bara stanna upp utan gå bakåt. Matt Ridley tar Tasmanien som exempel. För 10.000 år sedan när havsnivån steg och Tasmanien blev en ö så kunde inte civilisationen där upprätthålla alla specialiseringar för man var för få.

We all know little bits, but none of us the knows the whole.

What we’ve done in human society through exchange and spezialisation is we’ve created the ability to do things we don’t even understand.

Morgondagens skola

Jag har lyssnat på Jan Björklunds anförande ett par tre gånger på Morgondagens skola, ett seminarium i två delar om skolans framtid och utveckling. Efter Jan kommer Dr Mona Mourshed som presenterar de viktigaste delarna ur McKinsey-rapporten hon varit med och författat. Mycket sevärt. Vi börjar med

Jan Björklund

Jan Björklund presenterar det han ser som sju myter i svensk skola. Sju aspekter på läraryrket som behöver tas upp till debatt. Tycka vad man vill om hans parti men här finns några guldkorn. Här kommer de kort

1. Lärarna i framtiden är inte lika viktiga

I framtiden ska eleverna lära sig söka kunskapen själva och lärarna ska vägleda. Detta blir möjligt för ny teknik ersätter de traditionella lärarna. Det tror Jan inte är sant. Lärarna kommer vara viktiga i framtiden, men attityden finns bland många och det ser han som ett problem.

2001 års avtalsrörelse: “I framtidens skola så bör undervisning undvikas”

Jan Björklund: Vad är det för problembild man har av svensk skola om lösningen är att undervisning skall undvikas?

2. Ämneskunskaper är inte så viktiga längre

Fokus blir processen och inte ämneskunskapen. Betyg blir inte viktigt och det finns ingen poäng att mäta kunskapen. Det tror Jan är farligt och även om lärprocessen är viktig så är det inte det viktigaste. Elever måste komma ur skolan med goda ämneskunskaper. Se mina kommentarer på #6.

3. Det är inte så stor skillnad på förskollärare och gymnasielärare

Alla är lärare och lika. Denna attityd präglade 1985 och 2001 års lärarutbildningsreform. Samma yrke och därmed liknande utbildning. Där sticker Jan ut hakan och säger att “lärarfacklinga behov har stått i centrum” för detta. Inte eleven eller skolans behov. Facket vill ge samma status till alla lärare och det har varit en drivkraft bakom att göra utbildningarna lika. Verkligheten är dock den att det är yrken med olika innehåll och deras utbildning måste avspegla detta.

4. Så fort det dyker upp ett samhällsproblem så ska det lösas i skolan

Kost, trafiksäkerhet och mycket mera är viktigt och skolan borde lösa det. Kan man tycka. Visst är det viktiga saker, men skolan kan inte lösa allt. Skolan måste få fokusera på sitt huvuduppdrag vilket är kunskap, för gör inte skolan det så gör ingen det.

Detta tror jag är en viktig anledning till varför vi har gott om frustrerade lärare och skolor som känner sig misslyckade för deras uppdrag är för stort. Allt kan inte lösas i skolan. Resten av vuxensamhället måste ta sitt ansvar och inte skyffla över det på skolan.

5. Begreppet “lust att lära” är ett modeord som misstolkas ofta

Självklart ska skolor och lärare verka för att göra skolan rolig för att hjälpa elever ha lust att lära, men det får inte bli huvudfokus. Allt kan inte alltid vara roligt och det måste vi tillåta. Vi kan inte ha en skolkultur där elever bara gör det som de tycker är roligt.

Vissa kunskaper är för viktiga för att missa och det kan hända om man ständigt jagar det roliga.

6. Skolans resultat går inte att mäta eller utvärdera

De som tycker så tror Jan utgår ifrån att det är processen och inte ämneskunskaperna som är det viktiga (se #2 ovan). Och tycker man det så är det klart att man tycker att skolans resultat inte går att mäta eller utvärdera. Jan tror däremot att det är viktigt med utvärderingar för idén med utvärdering är att hitta de som behöver hjälp och stöd.

Här måste jag inflika att pedagogisk forskning på formativt förhållningssätt visar att man visst kan och bör mäta resultat i skolan. Forskningen säger däremot inte att betyg är viktiga.

Som en ytterligare liten parentes tänkte jag länka till Samir El-Sabinis artikel ”Lärarna blir bättre om eleverna tillåts ställa krav” om elevens dåliga rättssäkerhet och hur brist på krav på lärare sänker kvaliteten. Han efterfrågar tydligare styrdokument och han är nog inte ensam. Men om vi har stydokument så måste det ju ske mätningar för att se om de följs. Eller?

7. “Jag tror att kommunaliseringen av skolan har varit ett misstag”

Detta skedde på 90-talet och en effekt är att olika kommuner har olika budgetar och mängden pengar som satsas på skolan kommer skilja sig från kommun till kommun. Detta leder inte till likvärdig utbildning genom hela vårt land. Inte bra. Läser man Metta Fjelkners “Valfriheten har sänkt kvaliteten i skolan” så är detta, valfriheten i fel händer, en stor bov i dramat. Jag tror Zoran Alagic håller med.

Kommunen skapades på 1860-talet och dess uppgift har sen dess varit socialtjänst. Kommunalbyråkrater och socialtjänst är samma utbildning, socionom. Omsorgsperspektivet tror Jan förstärks pga den kultur som finns i kommunen. Detta på bekostnad av kunskapsperspektivet. Jag vet inte hur rätt Jan har men stödet för att ge staten huvudansvaret för skolan igen istället för kommun är stort i lärarkåren. Mycket stort. Jag undrar vad väntar Jan på?

Kommunaliseringen har bidragit till att sänka läraryrket status vilket är farligt. Läraryrket ska inte ha bra status för sin egen skull utan för elevernas skull. Titta vidare på Morgondagens skola där just detta visas när Dr Mona Mourshed går igenom McKinsey-rapporten “How the world’s best-performing school systems come out on top”.

Avslutningsvis måste man säga att vårt land och vår del av världen möter en konkurrens vi inte tidigare sett. Jan pekar på detta och varnar för att vi inte får ta vårt välstånd för givet. Om vårt land skall vara framgångsrikt i framtiden behöver vi en framgångsrik skola.

Hur kan man göra riktig matte kul och mer tillgänglig?

Har nyligen tittat på Conrad Wolfram som gav talet Teaching kids real math with computers på TED i Oxford i somras. Jag tycker om tal som detta där man ifrågasätter, vänder och vrider på en metod samhället har och som ser ut på ett sätt bara för att den alltid gjort det. Tekniken springer iväg och metoderna halkar efter.

Matematik är ett av de (om inte det?) äldsta ämnen vi har. Conrad frågar “Vad är matematik?” och ger fyra steg:

1. Ställ rätt fråga
2. Verkliga världen -> matematisk formulering
3. Beräkning
4. Matematisk formulering -> Verkliga världen (verifiering)

Jag håller med om stegen och vill du få dem mer utförligt förklarat så se videon.

Om matematiken nu har dessa fyra steg så undrar han varför vi lägger i princip all vår tid på att lära ut steg 3 till våra elever. Och jag undrar samma sak.

Today: 106 lifetimes learning hand-calculating

Elever spenderar enormt mycket tid i vårt utbildningssystem med att lära sig maskineriet inne i matematiken, själva beräknandet, som en dator är så väldigt mycket duktigare på. Vi gör det för hand med papper och penna för det var det som fanns när matematiken uppfanns. Och det faktum att vi fokuserar på beräkningsfärdigheten gör att vissa matematiska koncept hamnar långt ner på prioriteringslistan för de är svåra att beräkna. Koncepten är inte komplicerade, men beräkningarna är det. Så därför väntar vi.

Exempel. Min 10-åriga son tycker väldigt mycket om spelet League of Legends och det gör jag med. En mekanik som finns där (och i många andra spel) är critical damage och critical chance. Mekaniken bygger på procenträkning vilket inte ingår i svensk skola i fyran, men sonen förstår konceptet mycket väl ändå.

Själva beräkningarna kan han däremot inte klara av för hand, men konceptet går hem, och då kliar det i mina fingrar. Jag vill glutta på dörren in till en värld av matematik som han vill utforska men inte “får” (eller kan) i skolan. Hade han fått det hade han med stor sannolikhet haft ett mycket större intresse för matematik. Ingenjörskonst hade blivit ett begrepp han redan vid sin unga ålder kunde börja förstå.

Vill vi att fler ska bli duktiga på matematik? Vill vi att fler ska bli intresserade av matematik? Stora pengar läggs på att väcka intresse för teknik och få tjejer att välja tekniska utbildningar. Jag tror att en enkel strategi är att göra matematiken mer tillgänglig tidig. Conrad har nog inte helt fel…

Tankar efter första dagen på Mötesplats Skola 2010

Det är vecka 44 och alla skolor töms på elever så personalen får tillfälle att sitta i skolbänken. Själv har jag spenderat dagen på Mötesplats Skola och lyssnat på intressanta föredrag.

Jag inser att skolan jag arbetar är på god väg. Jag själv är på god väg. Mina idéer om skolutveckling harmoniserar mycket väl med det som det pratats om. Det känns gott. Samtidigt så finns det gott om utrymme för förbättring och jag har många idéer. Ska bli intressant att höra kollegornas reflektioner efter imorgon som är sista dagen på mässan/föreläsningarna. Förändringsarbete måste ske tillsammans.

Vad jag tror? Vad jag vill? Om vi pratar skolutveckling så kan man sammanfatta det just nu i

• pedagoger måste göra sina elever till medarbetare i skolan som arbetsplats
• skolan måste vara en del av världen och världen en del av skolan
• ny teknik måste vara en självklar del av skolan
• målstyrt + formativt + ämnesintegrerat = sant

En video som sammanfattar vad jag vill ska hända med skolan är nog vilken som av talen från Sir Ken Robinson. Detta är en av favoriterna eftersom den inte bara har hans tal utan även ritade illustrationer.

När skolrevolutionen kommit så långt som Robinson talar om så blir nästa steg det som Seth Priebatsch talar om, att inte bara skapa ett socialt lager på världen utan även ett lager av spelmekaniker. Men det får bli ett blogginlägg för en annan dag.

Ett arkadspelsmuseum utanför Moskva värt att besöka

Om du ska till Moskva någon gång så är ju detta ett måste att besöka. Sovjetiska arkadspel har samlats till ett litet museum där du kan spela hur mycket du vill för ynka 300 rubel i inträde.

Läs och njut av artikeln där bloggaren visar upp det ena spelet efter det andra.

Vem skulle inte vilja ha en sån här juvel, “теле-спорт” (tele-sport), hemma i vardagsrummet? Det är fem spel i ett. Alla är olika varianter av klassiska Pong.

Artikeln visar som sagt upp ett helt gäng sköna spel, några mer udda än andra. Sist men inte minst har vi sen en läskautomat. På sovjetiskt vis. Ja, det är ett riktigt glas som står i den. Läs de sköna kommentarerna!

I encountered one of those soft drink machines in Moscow about twenty years ago. There was a man using the machine, and he went to town on that communal glass, licking the rim and pretty much slathering his tongue across it’s entire surface before returning it back to its position for the next customer.

It was horrifying.

Great post and museum pictures! A friend sent me the link. On the communal drinking cup issue, Russian friends who were on their first visit to Chicago were puzzled by the coffee vending machine because there was no cup present. It hadn’t occurred to them that the cup would appear when they put their money in. (They’re fully acclimated now!)

Detta gäller inte bara för matte

Jag har länge gått i tankarna om hur man ska reformera skolan för att göra den bättre. Stackars obotliga optimeraren/entreprenören Niklas kan inte få tankarna och idéerna att sluta växa. Intryck kommer överallt ifrån.

Någon dag ska jag skriva ett inlägg om mina galna planer på hur (gymnasie)skolan ska totalrenoveras, men idag blir det bara ett litet smakprov för att inspirera alla mattelärare. Ni som inte undervisar matte ska titta ändå, för under denna Dan Meyers tankar och idéer ligger ett härligt sorts tänk som jag tror vi alla drar nytta av att ta till oss.

Först video “Dan Meyer: Math class needs a makeover”

När jag tittat på videon för tjugotredje gången var jag tvungen att googla honom. Hittade hans blogg dy/dan och ojojoj vad mycket kul jag hittade där. Väldigt mycket. Detta är bara några russin ur kakan

Först en parentes. På tal om vad som är fel med skolan. Läs detta inlägg om hur elever ser på matte. Jag tror väldigt många elever ser på all skolundervisning på det sättet tyvärr. Eller vad tror du? Kan man applicera Dans tankar i detta inlägg på all undervisning för att göra den bättre? Det tror jag.

My students give math a wide berth. They treat math like it’s some kind of injured wolverine. Like, if you treat it just-so, if you come to class every day, keep your eyes low, and write your name neatly at the top of your homework, then it might let you sneak past it for a C-. If you attempt to engage the wolverine, though, it might kill you. Down that road lies pain, brother.

Nu russinen

Linear Fun #2: Stacking Cups är ju något man måste göra med eleverna. Massor med kul och äkta härlig problemlösning så som de ska vara: utmanande på ett sätt så den kryper under huden så man inte kan släppa den utan måste klura pilla och lösa. Mums!

Sen den absolut bästa och smaskigaste: How I Met Your Mother. Han sitter alltså och tittar på TV och blir inspirerad till en mattelektion som beskrivs i inlägget. Helt underbart!

Det hela handlar alltså om att en tjej som är lite knäpp behöver vara lite snygg för att väga upp det. Är hon väldigt knäpp behöver hon vara väldigt snygg för att väga upp det. Helst ska en tjej vara lite knäpp och väldigt snygg och därmed hamna “över linjen”. Dan skapar sedan en hel lektion kring detta med påhittade före-detta flickvänner som eleverna får räkna på. Suveränt!

Undervisning som handlar om problemlösning skall börja i det intuitiva samtalet och sedan kliva över in i det språk/verktyg som behövs för att ta sitt problemlösande till en högre nivå. Detta ska jag ta med mig till min undervisning nästa läsår.

Smart eller dum av Internet

Nyligen läste jag en artikel (1) om hur länkar i artiklar kan både förmera läsarens upplevelse och förstöra. Författaren lyfter flera intressanta frågor och citerar även andra skribenter. Och det är ju självklart så att när du läser en text så uppfattar din hjärna en länk och även om det inte kräver mycket tankekraft så går det åt lite energi i hjärnan för att besluta att vi skall inte klicka på länken utan läsa vidare. Den energin är ju slöseri kan man argumentera och bevisligen så stör den din lärprocess.

Å andra sidan så förstärker länkar läsupplevelsen. Vad vore Wikipedia (2) utan länkar så man kan klicka sig vidare och läsa mer och mer och mer? Dessutom bygger flera innovativa analysverktyg på Internet just på länkar. Om många sidor länkar till en viss sida, så måste den sidan vara viktig. Därmed hamnar den högre i sökmotorers rankingsystem. Så länkar är ett nödväntigt ont. Eller?

Idag hittade jag sedan två andra artiklar som handlar lite om samma sak. Nämligen hur Internet förändrar hur vi tänker. Hur vi är. Om vi börjar med den första (3) så argumenterar författaren att Internet gör oss dummare. Författaren Nicholas Carr tar bland annat upp samma sak som förra artikeln pratade om (1). Utan länka till någon specifik studie säger Carr:

“People who read text studded with links, the studies show, comprehend less than those who read traditional linear text. People who watch busy multimedia presentations remember less than those who take in information in a more sedate and focused manner. People who are continually distracted by emails, alerts and other messages understand less than those who are able to concentrate. And people who juggle many tasks are less creative and less productive than those who do one thing at a time.”

Carr menar att eftersom vi ständigt blir distraherade och avbrutna på Internet så stör det processen som gör att kunskap verkligen sjunker in. (som lärare går mina tankar då iväg på ett sidospår, nämligen hur de flesta skolor bygger upp sin undervisning. Man delar upp elevens arbetsdag i flera korta pass. Är inte det fel då med?)

På Stanfords Universitet har man gjort en mindre studie på detta med folk som multi-taskar mycket jämfört med dem som inte gör det och studien fick mycket uppmärksamhet eftersom den visade på att de som multi-taskar inte får bättre resultat utan sämre. Även på att multi-taska. Så mycket pekar på att Internet gör oss dummare.

Ursäkta för ännu ett stycke citat men Carr avslutar artikeln med bra ord.

“We have to forge or strengthen the neural links needed to counter our instinctive distractedness, thereby gaining greater control over our attention and our mind.

It is this control, this mental discipline, that we are at risk of losing as we spend ever more time scanning and skimming online. If the slow progression of words across printed pages damped our craving to be inundated by mental stimulation, the Internet indulges it. It returns us to our native state of distractedness, while presenting us with far more distractions than our ancestors ever had to contend with.”

Nästa artikel är så klart motpolen. Man får inte glömma alla de argument för att Internet gör oss smartare (4). Författaren till den här artikeln, Clay Shirky, bygger sin argumentation kring det faktum att ny teknik ger nya mediekanaler. Nya medier förändrar hur vi kommunicerar och lever vår vardag. Förändringar är skrämmande. Därför talar många emot. Men förändring är positivt och Shirky är för.

Det känns lite som en gammal hederlig “Internet ska vara fritt”-predikan men det är mer. Teknik förändrar och förbättrar. Ta emot förändringen med öppna armar.

“We are living through a similar explosion of publishing capability today, where digital media link over a billion people into the same network. This linking together in turn lets us tap our cognitive surplus, the trillion hours a year of free time the educated population of the planet has to spend doing things they care about. In the 20th century, the bulk of that time was spent watching television, but our cognitive surplus is so enormous that diverting even a tiny fraction of time from consumption to participation can create enormous positive effects.”

Shirky jämför dagens kunskapsrevolution med den som började med Gutenbergs tryckpress. Samma rädsla som fanns då finns nu. Det nya förändrar och förstör det gamla. Men detta nya vi ser idag är ju bra. Shirky tar upp exempel som Wikipedia, open source program, Ushahidi och PatientsLikeMe. Det finns mer och kommer finnas mer bra exempel samtidigt som det så klart finns dåliga. De dåliga har vi alltid haft för nya möjligheter innebär att folk gör sådant de tycker är intressant, kul eller kan tjäna pengar på. Även om det inte är det bästa för mänskligheten. Big surprise! Inte… Hundra år före de första vetenskapstidskrifterna hade vi erotiska tidskrifter. Tack vare tryckpressen.

Sen poängterar Shirky något intressant. Att läsa anser vi är något oerhört viktigt men det är inget vi är skapta för. Evolutionen har inte rustat oss bättre för böcker än vad den rustat oss för datoranvändande. Samhällen blir läskunniga genom att investera mängder av tid och pengar i att träna befolkningen till det. Nu är frågan hur vi skall forma oss och världen med de digitala verktygen.

“The case for digitally-driven stupidity assumes we’ll fail to integrate digital freedoms into society as well as we integrated literacy. This assumption in turn rests on three beliefs: that the recent past was a glorious and irreplaceable high-water mark of intellectual attainment; that the present is only characterized by the silly stuff and not by the noble experiments; and that this generation of young people will fail to invent cultural norms that do for the Internet’s abundance what the intellectuals of the 17th century did for print culture.”

Självklart finns det goda argument i båda artiklarna och jag rekommenderar dem. Kanske kan det vidga dina vyer… Kanske länken du klickade på för att komma hit inte var så dum?

---

1) “The Case Against Links”

2) Wikipedia (sv)

3) Does the Internet Make You Dumber?

4) Does the Internet Make You Smarter?

5) UCLA study finds that searching the Internet increases brain function

Ny teknik förändrar kanske mer än vi tror

Att ny teknik förändrar saker i vår vardag är väl ingen nyhet. Facebook öppnade dörrarna 2004 och har idag mer än dubbelt så många användare som USA har befolkning. När Mark Zuckerberg och hans medarbetare förändrar Facebook så förändrar de världen. Skrämmande tanke?

Läs då denna intressanta artikel “What if the Facebook (un)privacy revolution is a good thing?” av Fred Vogelstein.

“Indeed, Zuckerberg’s challenges to conventional thinking about online privacy have become so predictable, it’s starting to resemble Moore’s Law. That bet — that the number of transistors on a silicon chip would double every 18 months — has been the foundation of the computer industry for a generation. Will Facebook’s bet every 18 months that it can push the world to rethink privacy be the driver of the social web? I think so, at least for a while.”

Vad Fred belyser är kanske mer kontroversiellt i USA än här i Sverige där vi är vana vid ID och Gula Sidorna sen många år. I USA känns det nog mer som en revolution medan det här hemma kanske inte upplevts så.

Själv vet jag inte exakt hur jag ställer mig i frågan. Det kanske kan kännas lite olustigt att information om oss själva är så lätt att ta reda på, men samtidigt undrar jag vad motsatsen skulle vara. Ett Internet som är stängt och försiktigt med att dela information hade gett oss vad? Hela tanken med Web 2.0 är ju att väva samman än mer information/tjänster än mer. Det är ju bara bra iom att det gör användarupplevelsen än mer smidig och enkel.

Och nästa steg med att socialisera hela webben känns väl inte dum alls. Snarare självklar. Om jag googlar efter en solsemester så känns ju information i sökresultatet bättre om mina vänner tycker den är bra. Jag lyssnar ju gärna på de jag känner. Facebook och Like-knappen kommer tvinga företag att vara mer transparenta och tydliga. Annars kommer vi få se fler sidor som “Sanningen om Nordea”.

Titta på Vings sida på Facebook. De arbetade hur bra och hårt som helst under askmolnet och varje gång de skrev ngt så var det tusentals som tryckte Like. Ta gärna en titt på deras sida och en funderare. Vad gör ett sånt arbete för ett företag och dess kunder? Detta tycker jag är ett av många exempel på motsatsen till “Sanningen om Nordea”. Vad kunder tycker om företag blir än mer viktigt och i tider där vi blir mer kräsna kring miljötänk, rättvisemärkning och mycket annat så tror jag att ett öppet Internet är bättre än ett stängt.